trött

Jag tycker sällan synd om mig själv för det är inte riktigt så jag jobbar. Men när jag tvunget ska bli sjuk när den värsta delen av pollensäsongen ÄNTLIGEN är över, jag och Erik är iväg på spa och jag inte ens kan förmå mig att lämna hotellsängen och det är tenta om en vecka, då undrar jag faktiskt om livet verkligen är rättvist?

Ibland känns det som att mina problem bara avlöser varandra.. Blindtarmen, astma, pollenallergi, problem med magen, förkylningar, psoriasis, alla andra jävla allergier, panikångestattacker, migrän osv.. Är det verkligen så för alla människor?

Jag brukar mest bara gilla läget och ta det för vad det är men ibland pallar jag fan inte med mig själv..